1939
10 oktober
Jag är mycket imponerad. När jag var ung så hade vi inte någon armé, eller vi hade blivit tvingade att inte ha kvar någon. Men nu, nu har han, våran mäktiga ledare lyckats komma tillbaka. Hitler har fått ihop den här starka armén. Allmän värnplikt gjorde susen. Men varken Peter eller min bror behövde bli soldat, Hitler ville inte utsätta de för risk att dö.
Det var drygt en månad sedan vår armé tog oss in i Polen och vi har redan utplånat det. Jag och Peter firade, jag mår säga att livet leker.
29 december
Mitt yngsta syskon ringde igår. Jag fick lite av en chock för jag har inte pratat med henne på mycket länge. Hon hade träffat en utav mina gamla klasskamrater på en gata i Berlin. Han hade fått ett nytt jobb. Han körde någon typ av bil. Lastbil, eller var det kanske buss som han körde? Minns inte, men bilen var lastad med judar, polska judar. Hitler hade kommit på någon ny metod. Han gasar ihjäl de, smart.
1940
13 mars
Igår flyttade vi. Kändes faktiskt som om jag aldrig skulle få lämna Northeim. Det känns ganska tomt, jag kände alla i Northeim. Men gud va kul det ska bli att få ny luft i lungorna.
Det var min Peter som hittade lägenheten. Han hade fått ett tips från en kollega på myndigheterna som sålde. Eftersom att både jag och Peter nu har börjat jobba på myndigheter så är det mycket praktiskt att bo så nära.
Jag ska lära våra tyska barn vad som är rätt här i världen. Jag sa upp mig som tandläkare när jag fick erbjudandet om att få bli en ledare över en grupp i BDM. Lina är snart 8 år och hon ska minsann komma in på en bra skola.
1 juli
Det är en fest i Berlin. Vi har lyckats med en mycket stor framgång, Norge, Belgien, Danmark, Holland och nu äntligen Frankrike har vi nu tatt kol på. Nu är ”låtsaskriget” slut. Alla hyllar Hitler, han är vårann hjälte!
En ännu större lycka är att pappa ska flytta till Berlin. Han har jag nog saknat mest av alla!
28 november
Läste i tidningen igår om Ghetton. Det är bra tycker jag! Att de får bo för sig själva, lika bra att låta de hållas samman så att de inte gör något som de inte ska göra. Som de brukar och göra ännu större skada för tyskland, för hela världen. Nu har ju Ungern och Rumänien även insett att Hitler är en god man. De har slutit upp med oss. Det är nog bara en tidsfråga innan alla kommer underfund med att vi kämpar för gott.
Min bror fick ett nytt jobb igår, han har blivit ledare för ett koncentrations läger. Han har mycket att stå i, det kommer nya fångar hela tiden. Men han lider inte. Hans problem är bara kylan. Han är en mycket känslig person när det gäller köld. Jag ska nog skicka honom en ylle tröja.
26 december
Jaså, det verkar som att hon också inser sitt rätta jag. Grete ska tydligen börja jobba på en fabrik någonstans vid Ravensbrück. Hon som tidigare varit så anti, jag glömmer aldrig hennes ord som hon skrek.
1941
5 februari
På min brors läger går det bra. Pappa ska tydligen börja jobba där. Han känner att han inte kommer någonstans i utvecklingen nu. Han sitter bara på din klinik och folk med de vanliga sjukdomarna och diverse förkylningarna kommer dit. Han sa att igår fick han t.o.m gipsa en bruten arm. Han har fått erbjudanden om att jobba och hjälpa soldaterna, men han är gammal. Han vill finna något nytt. Inte hjälpa folk här och nu, utan i framtiden. Han behöver något att jobba med, något att ta itu med. Därför ska han om en vecka flytta till min bror och forska. Han ska använda de fångar, som ändå inte är till någon nytta, och försöka hitta nya lösningar på problem. Han ska stå i historieböckerna. Han vill lova att han ska nå toppen! Han blev så exalterad och glad över sitt jobb så att han blev alldeles trött och somna i kammaren. Han är allt bra rolig han, men jag älskar honom.
15 februari
Igår kom beskedet. Jag hade det på känn. Min man älskar vårt land och han vill slåss för det. Han ska bära fanan med sig, och han ska få som han vill. Han hade ett mycket långt samtal med Hitler igår, jag väntade utanför och de båda kom ut och gjorde heil Hitler hälsningen. De båda såg allvarliga ut, Hitler nickade åt mig och jag förstod att de hade tagit rätt beslut. Imorgon redan så skickas Peter ner med flyg till Nordafrika. Må gud bevare honom väl.
23 juni
Peter ringde igår. Lina svarade, hon har aldrig blivit så glad i hela sitt liv och jag aldrig så lättad. Vi har inte hört av honom sedan februari. Jag och Lina har bara utfört våra sysslor utan någon aning om ifall han mår väl. Men så länge ingen sorglapp kommit så har vi haft hopp om att han lever. Han lätt pigg, han hade patrullerat till Bulgarien, Grekland och Jugoslavien och kämpat. Inte en skråma hade han lyckats få. Men imorgon skulle han skickas till Sovjetunionen. Hitler har tydligen en plan.
18 september
Alla har fullt upp. Peter ska komma hem om en vecka har han lovat. Jag längtar som aldrig förr. Min bror har det inte lätt, det kommer mer och mer judar till hans läger. Han har problem med att bli av med de. De ska börja använda ett nytt medel så att det ska försvinna fortare. Undrar vilket medel. Pappa går det också bra för, han har hittat något läkemedel som han inte riktigt är helt klar med, men jag önskar honom all lycka.
Det är underligt hur mycket tur vi har i min familj. Min små syskon har flyttat till USA de har hittat någon ny religion som de trivs bra med, o det är bra.
25 september
Igår kom han. Oj va jag blev lättad!
1942
12 juni
Kan inte folk lära sig. De bara skjuter och skjuter på våra män. Nu var det Tjeckiska motståndare som gick emot. Det sköt våran högsta SS chef, General Heydrich. Men som Tjeckien borde fattat så fick de hämnd. Byn Lidice utplånades, men jag vet att hämnden inte är över.
20 juli
Min bror ska flytta, han ska byta jobb. Det nya koncentrationslägret, tre blinka, har erbjudit honom jobb.
1943
14 februari
Vad händer!!? Allt fler tyska fabriker och industrier, järnvägar och hus bombas. Allt ska väl inte hända? Hitler snälla du våran största ledare, kom på något! Fast än har inte Luftwaffe slutat försvara oss men jag känner mig mycket orolig.
20 december
Vem tror han att han är? Paulus. Hur vågar han gå genom Führerns vilja och ord? Paulus har kapitulerat i Stalingrad. Han för otur med sig. Jag har en aning om att all denna tur min familj och mitt land haft med sig börjar vända. Men jag har säkert fel, jag brukar alltid oroa mig i onödan. Våran hjälte vet avd han gör.
24 december
Julafton. Den ensammaste julaftonen någonsin. Peter är i krig mot min vilja, jag tvekar på att han någonsin kommer hem igen. Min far har blivit galen. Det enda som kommer från hans mun är en massa termer om medicin. Min bror har smittats av någon sjukdom från koncentrationslägret, han är på sjukhus och jag sitter vid hans sida. Lina sover i en säng bredvid och jag hör min bror snusa lite försiktigt..
1944
Min bror dog igår. Det nämndes på radion att, en mycket högt uppsatt man, som kämpar för Tyskland, gick bort igår. Jag känner att det inte står rätt till. De sades också att Hitler är död, men jag har informationen om att det inte är sant.
Jag har heller ingen aning om vart Peter är. Inte ens Hitler vet. Han är i USA tror jag, men säker det kan jag aldrig vara. Inte ens i min lägenhet. Jag och Lina sitter i ett betongrum i underjorden. Hitler skrev brev och sa att han beklagade sorgen och han ville skydda oss. Så vi tog det vi behövde och gav oss iväg. Vi sover mest och ibland hoppas jag att jag hör fotsteg som bara vill komma med ett bud och säga att Peter är här. VART ÄR DU?
1945
Snart är slutet inne. Ingen vill erkänna att det är sanningen men jag förstår. Jag orkar inte sitta rastlös på dagarna, för ut får man inte gå. Så jag har anmält mig som frivillig att hjälpa sjuka soldater.
10 februari
Igår knackade det på dörren till vårat rum. Jag såg en lång man fast med blod i hela ansiktet, bandage runt högerarm, en krycka i vänster hand och all hans kraft hängde på den. Jag stod stum, förstod inte vem det var förens Lina skutta fram: PAPPA.
Peter ligger i sängen bredvid mig, han är helt utslagen. Han hade möts av en våg sovjetiska soldater och lyckats smuggla med sig själv hem när han insåg att tyskland inte hade mycket kvar. Jag börjar inse att mina aningar var rätt. Snart är det slut.
20 april
Northeim är bombat och snart närmar sig pansarvagnar från Sovjetunionen Berlin. Jag hörde att generalen sa att vi inte har mycket att komma med.
1 maj
Han har lämnat oss. Han insåg att det var kört. Hitler våran hjälte tog sitt liv. Führern är borta och vad ska då jag leva för. Vi i Tyskland har inget kvar. Jag bad en väninna till mig, som också jobbar som sjuksköterska att hon ska ta hans om Lina. Jag ska inte säga något till henne. Jag vill att hon skulle meddela att jag älskar henne över hela mitt hjärta och vill henne bara väl.
Jag pratade med Peter och han är så gott som livlös redan, vi två har kämpat in i det sista. Vi är nöjda. Lina är bara 12 år och jag vill veta att hon ska fortsätta leva länge och lyckligt. Men nu är det slut för mig och min käraste. Vapnet som ska föra oss till paradiset ligger under en snusnäsduk på bordet.
Må gud vare med oss, farväl.
Lämna en kommentar