Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Weimarrepubliken, del 1’ Category

Julafton

24 December 1923

Minns ni mig? Det var länge sedan jag skrev, det är ett problem som jag har. Ekonomiska problem om jag ska vara ärlig. Minns ni när jag skrev att ödet tog mig till Northeim, och att vart jag bor i Northeim är oviktigt. Jag bor i olika platser varje dag, ibland på gatan, bakom någons hem eller på en bänk i parken. Jag har inget hem, jag är hemlös. Jag kom hit av en slump, efter att mitt gamla hem blev förstörd så gick jag därifrån, jag gick och gick tills jag kom fram till Northeim. Det var ödet som tog mig hit, och jag har ännu inte fått reda på varför.

Att vara hemlös är väl bra för min skull, ingen bryr sig om mig, jag är en i mängden. Att ha pengar är ändå ett problem för alla, med tanke på inflationen. Jag har också problem med att få mat, jag är en tjuv, jag måste stjäla all min mat. Men idag ska jag inte göra det, idag så är det julafton. Jag minns hur min pappa brukade komma hem och ge mig en träleksak, hur min mamma brukade göra pepparkaksgubbar. Vi hade det så bra innan kriget. Är det ödet ännu en gång som gett mig tillgång till penna och papper precis på denna dag?

Jag har hört andra prata om en man vid namn Adolf Hitler, de bryr sig såklart inte om mig så de fortsätter prata även om jag är där. Hitler är en partiledare, som enligt flera kommer att befria Tyskland. Han försökte visst attackera den bayerska delstatsregeringen, men han misslyckades. Flera personer här i Northeim pratade om det, några tycker att han har fel och andra håller med honom. Vad vet jag? Så länge Hitler inte blir inblandad i min plan, så behöver jag inte bry mig om honom.

En sak till ska ni få veta, mina föräldrar dog under kriget, mer information tänker jag inte ge ut just nu, kanske nästa gång.

Read Full Post »

Som pensionerad går jag på ungefär som vanligt, lite mindre mat än vad som brukar vara och jag måste dock skära ner lite på hundmaten. Känns som ett uselt tillfälle för en revolution, mitt i den ekonomiska krisen och allt, jag tycker då att den där Hitler kunde använt lite mer sofistikerade metoder.

Read Full Post »

31 juni 1919
Jag skulle ha fått mitt barn för mer än en vecka sedan, nästan två veckor snart, har det hänt någonting med den? Jag är rädd, och min man jobbar mer än vanligt bara för att få pengar till oss nu, eftersom att inte jag kan jobba. Jag kan bara ligga i sängen. Hoppas någonting händer snart.

 

2 juli 1919
Jag födde ett dött barn, en flicka. Hela familjen är förtvivlad.

 

29 augusti 1923
Min man förlorade sitt jobb. Jag får jobba åt hela familjen. Pengarna jag hjälplöst jobbar ihop är till ingen nytta nästan. Jag blir tvungen att sälja mitt bröd för dyrare pengar, och tjänar inte mycket mera. Men en sak är bra, jag är gravid igen. När alla i familjen fick veta det steg deras hopp och allt blev bra igen.

 

8 september 1923
Walters pappa dör, av en hjärtattack. Hela familjen blev förtvivlad igen. Inga bra tider.

 

24 december 1923

En julafton utan särskilt mycket mat, inga paket till barnen heller.

 

2 januari 1924
Jag födde en flicka. Hennes namn blev Heidi.

Read Full Post »

15 november 1923

 

Det är en skandal hur Tyska politiker har låtit denna situation skena iväg så totalt som nu, ekonomikrisen har lamslagit Tyskland med hejdlös inflation. Alla talar om NSDAP och Hitlers misslyckade kupp, huruvida det var något planerat ur desperation eller om det helt enkelt var en plan att ta över Tyskland politik.

 

 Vilket som, måste det sägas, behöver vi en ledare som tar oss ur denna djävulska inflation, och inte några mesproppar i Riksdagen som käbblar om vad som ska betalas och var. Om inte våra ”ärade” politiker löser problemet kommer det garanterat att dyka upp fler uppstickare som Hitler och hans anhang, inte minst bland Kommunistpartierna.

 

10 december 1923

 

Nyss pratade jag med min arbetsgivare herr Güttman om situationen, som oroade sig om de ökande priserna på kålhuvuden. Han har sålt väldigt lite den senaste månaden, och de ökande priserna i allt möjligt gör att han tyvärr måste sänka min lön. Jag som knappt tar mig fram på det jag har! Och han sitter och tänker på kålhuvuden… Vi behöver en förändring. 

 

Jag sa till Güttman att NSDAPs kupp i München visade exakt var Hitler står, han är en man som kan ge Tyskland en förändring! Güttman stirrade, och sade sedan något i stil med att de var våldsförande praktidioter, som inte skulle kunna leda sig själva genom sina egna byxor.

 

Där har man en som vet vad han tycker. Jag tycker detta Arbetarparti låter tämligen lockande själv. Huruvida de kan ändra något återstår att se.

Read Full Post »

1923

27 september

 

Jag vaknade tidigt på morgonen. Man hade ju ett jobb man var tvungen att åka till. Så jag steg upp ur sängen och kollade ut genom fönstret, Regn.. Det här kommer att bli en jobbig dag kände jag direkt. Men det som mest tyngde mig var den jobbiga resan in till stan. Som jag bodde utanför så var jag tvungen att åka bil. Så jag satt och funderade en stund.. Sen kom jag på den bästa lösningen. Vi skulle flytta in till stan.

  

28 september

 

Nästa dag var jag ute och letade lägenhet i Northeim. Jag hade tagit ledigt från jobbet, det var de bästa med att ha en egen affär. Jag kunde ta ledigt när jag hade lust. Men i alla fall så gick jag runt på stan och letade. De gav mig en god chans att titta in staden. Även fast jag hade bott här hela mitt liv så har jag jobbat varje dag. Så åker jag alltid samma väg till och från jobbet.

Jag hade varit och tittat i en lägenhet men gillade den inte. Så nu skulle jag på nästa som hade visning. Lägenheten låg i ett fint hus med 5 rum. De låg centralt i stan och till min förvåning så var de väldigt nära min affär. Så jag tänkte, den här lägenheten ska jag ha! Så jag pratade med ägaren och sa jag att jag köper lägenheten för det priset han vill ha. Han sa att han minst ville ha 6 miljoner riksmark.

Jag sa: Jag tar det!

  

9 oktober

 

Vi hade börjat packa ihop sakerna i vårat hus. Frun va inte så säker på att hon ville flytta. Men jag hade redan bestämt mig och betalat. Eller jag hade inte riktigt betalat utan de gjorde min far. Men som vi bodde på en gård med våran släkt så kunde vi inte riktigt sälja huset. Så vi hav bort de till min bror som hade flyttat hem från München. Han letade hus, så de här var perfekt. Men som jag jobbade varje dag. Så blev de inte så mycket packade från min sida.

 

12 oktober

 

Nu har vi flyttat till den nya lägenheten. De känns bra. Så skönt att slippa åka till jobbet varje dag. Nu tar de bara 3 minuter till jobbet. Nu kan jag fokusera mer på jobbet. Det här känns bra.

 

25 oktober

 

 Idag hände en sorglig sak… Gud har tagit min fru ifrån mig! Allt hände en dag när hon hade varit ute och handlat. Hon skulle gå över en gata, Men hon såg inte bilen komma bakom henne. Så innan hon han göra något så körde bilen på henne och hon dog direkt när hon landa på marken. När jag fick höra de grät jag. De var flera år sedan jag grät. Men nu kunde jag inte hålla mig längre. Vi som skulle gifta oss och allt. Varför gud? Varför?!

 

1 november

 

Idag har vi begravt min fru Eva på en vacker kyrkogård. Hela min familj var där och stöttade mig. De här var en svår tid för min dotter och jag att komma vidare. Jag har inte jobbat på dagarna nu. Och har ingen lust längre för något.

 

14 november

Idag jobbade jag för första gången på 2 veckor. Och de kändes bra på något sätt. Att istället för bara sitta hemma och tycka synd om sig själv och göra något på dagen. Och jag har börjat träffa andra. Även fast jag fortfarande älskar min fru så måste jag gå vidare.

Read Full Post »

4 maj 1920

 

Idag har jag fått mycket sålt för en gångs skull, redan efter fem minuter så hade jag sålt lika mycket som de två tidigare dagarna tillsammans, men det säger kanske inte så mycket i dessa tider. Solen sken hela dagen och för första gången på länge kände jag mig hoppfull. 
 

17 oktober 1920

  

När jag vaknade upp på morgonen så kändes det som om det skulle bli en god dag, men ack så fel det skulle visa sig att jag skulle ha. Affärerna gick trögt som de brukar göra på mornarna, men det var först vid tolvtiden som modet sjönk. Ett gäng med bakfulla arbetslösa soldater som inte kunde något annat än slåss och förstöra kom in i affären Jag bad dem vänligt men bestämt att gå där ifrån, men det skulle jag inte ha gjort. Mannen som verkade vara deras ledare gick fram och ställde sig så nära mig att våra näsor nästan möttes och sa att han då inte skulle ta order från någon, ingen skulle säga vad han skulle göra. Med ett ryck vände han sig mot den närmaste hyllan och drog ned den, de andra följde hans exempel och snart var alla hyllor välta. Sedan lämnade de affären och kvar stod jag med muttrar och spik över hela golvet och med många timmars slit framför mig om jag någonsin ville få några kunder igen. Den hoppfulla känslan jag hade för några månader sedan var helt borta.

 

27 juni 1923

 

Idag fick jag besök av en bankir, efter att ha försett honom med de spikar han behövde så tittade han mig rakt i ögonen och sa att ännu sämre tider var att vänta, att pengarnas värde inte skulle sluta sjunka utan att det bara skulle accelerera tills pengarna som man en gång hade sparat på banken inte ena skulle räcka till en liten gråsten. Han gav mig rådet att inte ens försöka spara utan att konsumera alla pengar så fort jag fick dem. Jag tog till mig rådet och redan idag så tömde jag min kassa och gick och handlade.

 

1 december 1923

Denna dag var som en helt vanlig dag, eller så vanlig den kunde vara när det är så här dåliga tider. Det har blivit mer och mer bråk på gatorna och det mesta känns eländigt, men jag klarar mig precis efter som jag har levt som bankiren tipsade mig om. Det ända jag köper är mat, det var flera månader sedan jag köpte något till järnaffären eftersom efterfrågan är lägre än någonsin, om jag får en kund så är jag nöjd. Men efter mörkret kommer gryningen…

Read Full Post »

11 november 1919

 

Året är 1919 och nu har det nästan gått ett år sedan kriget var. Det är skönt att det är över och jag förstår verkligen inte vad krig ska vara bra till. Hoppas det verkligen inte händer igen, jag hatar krig.

 

Igår var doktorn hemma hos oss för att kolla till min brors skada i benet som han fick när han var med i kriget. Vi trodde att det snart skulle vara helt läkt för det har gått så pass lång tid sedan han blev skadad, men docktorn kom med helt andra, oväntade besked. Hon berättade att han drabbats av en kraftig infektion som kan leda till mycket otäcka sjukdomar. Jag tycker att det är ju bara ett sår som blivit infekterat, det kan väll inte vara så farligt, eller? Men hon sa att om han inte behandlas snarast och skyddar sig från sjukdomarna finns det en risk att han kanske inte har så många dagar kvar. När hon sa det kändes det som om allt stannade upp, jag blev kall och fick en otroligt obehaglig känsla i magen. Hon kan ju inte mena att min bror inte kommer klara detta… Han har alltid varit den starka friska personen och jag vet inte hur jag skulle orka med om något hände min bror. Vi gör allt ihop, och han är den jag verkligen kan prata med och som förstår mig. Nu sitter jag ofta vid honom på kvällarna och tvättar hans sår.  Då brukar han passa på att berätta om kriget han var med i. Han brukar berätta om när de sprang på fälten medan kanoner avfyrades runt omkring dem, han berättar om den hungern de jämt hade och hur hemskt allt var. Han berättar ofta om hur de var tvungna att gräva ner sig i skyttegravar där de kunde ligga i dagar. Jag kanske kan tänka mig hur det skulle vara att springa där med ett vapen i handen men jag kommer nog aldrig riktigt förstå hur det känns att vara där och se allt det hemska. Det säger i alla fall min bror.

 

Som sagt vill jag verkligen att inget ska hända min bror men vi ska försöka få tag i Dr. Zimmerman som får komma och kolla till honom. Det sägs att han ska vara mycket bra och väl utbildad.

 

14 oktober 1923

 

Hur ska det här egentligen sluta..?  Jag har just fått ett jobb och min far har nu äntligen börjat sälja våra stearinljus som brukar ta mor mer än hela dagen att göra. Men om den här inflationen inte snart stoppas och de otroligt höga priserna genast sänks till i alla fall ett mer rimligt pris vet jag inte om vi kommer klara det här. Det var som igår när jag var på väg hem från en hård dag på jobbet, jag tänkte att jag kunde stanna och köpa en bit bröd även fast jag var lite irriterad och trött. När jag väl skulle betala stod en söt liten flicka vid disken som hette Susi Wieghardt, vi började småprata lite och hon verkade ganska trevlig och gjorde mig genast på bättre humör. Men när hon påpekade att det kostade 35000 riks mark för en enda limpa skrek jag att det var helt vansinnigt att en liten limpa skulle kosta så mycket. Hur kommer det då att se ut i framtiden om allt ska fortsätta så här och bara bli dyrare och dyrare? Tillslut kommer vi inte ens ha råd med en liten limpa bröd längre. Sen gick jag med bestämda steg ut ur affären och smällde igen dörren utan mitt bröd.

 

Nu när jag tänker efter på gårdagen har jag lite dåligt samvete för att jag blev så arg på den där stackars flickan. Hon gjorde ju säkert bara sitt jobb… jag kanske ska gå och säga förlåt imorgon. För jag kommer ändå att behöva gå dit snart och köpa mitt bröd.

 

1 november 1923

 

Idag var det slagsmål nere vid torget. Det var faktiskt ganska läskigt och tack gode gud för att jag klarade mig. Jag skulle bara gå och titta på något present till far som fyller år om några dagar. Jag gick in till järnaffären då jag hörde ett himla liv och rösterna höjdes ute på gatan.  När jag tittade ut stod en grupp demonstrerade nationalister de skrek fula ord om judar och en massa. Kort därefter kom motdemonstranterna, en mängd kommunister. De skrek och svor kraftigt åt varandra. Efter ett tag såg jag stenar som började kastas mellan grupperna, det såg otäckt ut och jag ville bara därifrån. Jag förstod att det här skulle gå illa till, och just när jag och en annan kvinna med sitt lilla barn i famnen skulle springa därifrån, började de två grupperna rusa emot varandra och där stod vi mitt emellan. Vi hann precis komma utanför innan de började ta till med knytnävarna. Blodet stänkte och det var fruktansvärt jag förstår inte att man kan vilja slåss så där våldsamt bara för att man tycker olika. Sedan undrar jag bara hur de tänker för det var ingen som stannade eller saktade ner för att jag och en kvinna med ett litet barn stod där mitt emellan? Utan de skulle slåss och det var de ända de tänkte på och struntade totalt i vilka som stod i deras väg. När jag berättade det för min bror blev han först lättad över att jag kom undan slagsmålet. Sen berättade han för mig att han egentligen skulle vilja gå med i det nationalsocialistiska partiet, NSDAP. De ville få bort judarna. Han menade att all den här krisen i Tyskland och Versaillesfreden var judarnas fel. Han sa att så fort hans ben börjar bli lite bättre ville han börja gå på mötena som hålls. Själv tycker jag inte det verkar som en bra idé och jag ska försöka få honom att ändra sig.

  

8:e november 1923

 

Ryktena går här i Northeim och man hör nästan något nytt varenda dag. Nu ryktas det om att det här partiet (som min bror är intresserad av) nationalsocialistiska partiet har planer på att försöka ta makten, hur nu det ska gå till? De kanske ska göra en statskupp.

Vi får väl se hur det blir. Min bror skulle nog bli glad om det kunde vara så men själv vet jag inte vad jag riktigt tycker.

   

10:e november 1923

 

De hade alltså rätt. Ryktena ljög inte, för mycket riktigt försökte de nationalsocialistiska tyska partiet med Hitler som ledare nu i helgen ta makten från den bayerska delstatsregeringen. Alla pratar om det och det står i var enda tidning, själv läste jag det i Neue tas Zeitung. Hitler hade först avfyrat ett skott och därmed förkunnat att den nationella revolutionen hade börjat. Snart där efter hade polisen som tur var kommit och ordnat upp allt. Det hade varit några som blivit skadade och Hitler hade flytt. Men blev tidigare dagen därpå upphittad och arresterad. För de han gjort borde han få något slags straff. Hoppas det blir ett långt fängelsestraff. För det han gjorde var faktiskt landsförräderi. Undra nu vad som kommer hända med hans parti nu? Hoppas att alla tar en riktig funderare nu under de åren Hitler förmodligen kommer att sitta inne i fängelset på om det här verkligen är så bra, det verkar ju bara föra med sig problem. Om inte minst tycker jag min bror ska tänka över det här en stund.

 

19:e november 1923

 

Idag var min fars födelsedag. Han fick lite verktyg från järnaffären inne vid torget. Vi hade inte råd med så mycket just nu. Jag försökte vara glad för min fars skull och hålla humöret uppe. Men just nu känns allt bara så jobbigt. Allt händer på en och samma gång och jag kan bli riktigt trött på det. Men jag ska försöka ta dagen som den kommer en efter en och försöka få allt att gå ihop.

Read Full Post »

Older Posts »