Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Minnesruna’ Category

Åren har gått. De som ser mig nu ser en gammal man. Mitt hår har blivit grått. Såren har läkt. Men skulden består. Den sitter djupt rotad i mig. För evigt. Den finns också på golvet framför mig. För tillfället.

Åren har gått. Städerna i Europa har byggts upp igen. Människorna lever nya liv i nya hus. Så även i Northeim. Nya liv bakom fasader som inte längre bär vittnesmål, som inte längre kan berätta, om det som hände i vår stad, i hela vårt land. Men jag skulle kunna berätta. Jag kan vittna. Men mina ord blir till en historia, till en berättelse, som endast är giltig för mig.
Därför sitter jag nu omgiven av alla dessa andra vittnesmål, alla dessa andra berättelser som ligger prydligt ordnade framför mig. Jag förstår att det handlar om botgöring, ett fåfängt försök att betala tillbaka för några av de misstag jag kom att begå under mitt liv.

Åren har gått. Och mina är snart ute. Jag har under de senaste, mina sista antar jag, på olika sätt försökt komma över dagboksanteckningar och andra skrivna berättelser från dem som levde samtidigt som mig i Northeim under krigsåren och tiden där mellan. Människor jag kände, människor jag endast passerade förbi på gatan, människor som alla bidrar med sin bild av dessa år jag egentligen inte vill dröja kvar i men som jag ändå förstår att vi aldrig får glömma.

Deras berättelser finns här – under respektive namn – för den som vill ta del av dem.

Read Full Post »

Vem var Salomon Lewald?

Född den 24 April 1903 – 15 September 1942

Salomon Lewald levde ett ganska bra liv som postdirektörens son, en ganska välbärgad familj som inte drabbades så värst mycket av inflationen, konstigt nog. Familjen bodde i centrum av staden Northeim och den bestod av Fadern, Peter Lewald, Modern Anna Lewald, och systern Yvonne Lewald.

När ”National Socialistiska Tyska Arbetar Partiet” vann valet år 1933 genom val löften som gynnade nästan hela befolkningen och som var orimliga kunde Salomon tänka sig vad som väntade, en diktatur, styrd av vår tids största tyrann, Adolf Hitler. Salomon som tidigare hade haft en positiv bild utav Hitler förstod efter stadskuppen att det var så pass radikalt och brutalt att det skulle kunna hända vad som helst under de kommande åren.

Men trots det var Salomon ganska neutral under kriget och men såg aldrig kriget som en positiv sak. Han levde lyckligt med sin nyblivne fru Ewa när kriget bröt ut, 1939 den 1 september, tyskarna attackerade Polen med ett oförväntat blixtkrig som slog många med häpnad. Salomon hade, som sagt var inte en positiv inställning till kriget, men han var inte så negativ så att han organiserade sig mot nazisterna heller.

1942 skickades Salomon till de massiva ruinerna i Stalingrad, det var iskallt och han uppskattade verkligen inte att han blev ditskickad, soppa var maten som serverades i de förstörda höghusen runt om i staden. Det var en hård tid för Salomon som inte var van vid detta elände, men han klarade sig. Han fick några vänner på den korta vistelsen i Stalingrad. Striderna i staden var hårda och intensiva. Salomon dog den 15 september 1942 i Stalingrad.

Read Full Post »

Vem var Anny Scheff?

Född den första oktober 1892 – död den 19 mars 1975.

Hon levde ett mycket jobbigt liv ett tag under den tiden hon bodde i Tyskland, hon bodde där från sin födsel till år 1946 då hon flyttade till Trondheim, Norge.

När hon levde i Tyskland var hon en mycket duktig lärare, till en början var hon en grundskolelärare men efter ett tag blev hon en gymnasielärare som lärde ut beteendevetenskap, och hon lät sina elever att analysera Hitler under andra världskriget.

Anny var väldigt emot nazismen och försökte ett flertal gånger göra anti-nazi grupper, men alla drog sig ur när dom kom på att dom inte hade en chans mot Hitlers armé så Anny försökte på egen hand att kämpa för sitt land, men hon lyckades inte så bra med det.

Under en tid hade Anny det riktigt svårt, det var under den tiden som hennes föräldrar dog och hennes syskon fick flytta.

Efter andra världskriget var slut och Anny var fri så flyttade hon till släktingar i Norge för att komma bort från all skit hon hade i Northeim. I Norge jobbade hon som lärarvikarie och så jobbade hon för några släktingar hon hade där i en butik.

Strax innan Anny dog skrev hon lite saker som ska minnas som hon vill ska komma ut:

När socialdemokraterna (dom flesta där var judar) gav upp kriget och skrev på fredsavtalet så blev många människor mycket arga och blev national socialister, dom ville fortsätta kämpa i kriget, dom ville inte ta på sig skulden för kriget.

Sen gjorde dom ett poltiskt parti: NSDAP och dom fick Adolf Hitler som ledare.

Då började dom verkligen att kämpa för att komma till makten, Hitler var är mycket duktig talare även fast han förlorade valet två gånger, men tillslut 1933 så fick han makten. Han lovade mycket bra saker till folket men det höll han inte.

Helt plötsligt genomförde Tyskland ett blixtkrig mot Polen, och det andra världskriget bröts ut. Kriget påverkade människorna mycket, det blev dålig ekonomi, importen av mat stoppades, allt fler blev dödade och tagna till koncentrationslägren, det värsta av dom var Auschwitz som ligger vid staden Krakow i Polen.

Åren gick och år 1945 höll Tyskland på att gå under, och när Hitler förstod att kriget var förlorat så tog han livet av sig. Då gav Tyskland upp och kriget slutade.

Till minne av Anny Scheff 1892 – 1975.

Read Full Post »

Vem var Victor Kopke?

9 april 2009

 

Victor Kopke var en tysk man som föddes 15 maj 1903 och dog 16 maj 1945. Victor skrev om sig själv och vad han tänkte under kriget. Han var hemlös och ”bodde” i Northeim nästan hela sitt liv. Han hade en plan som enligt honom skulle förändra allt. Hans föräldrar dog under första världskriget, och på grund av detta så hatar han krig.

 

Tyskland hade det dåligt under dessa tider, det var då nazisterna och Hitler tog över makten. De slog till när Tyskland hade det som sämst, de lovade att allt skulle bli bra i framtiden, men de visste inte hur han skulle göra det.

 

Victor var i början inte rädd för Hitler, han tänkte att Hitler var en oviktig man. När Hitler sedan blev ledare för Tyskland 1933, så förstod Victor att Hitler var mycket farligare än han hade trott. Han var en av dem som inte höll med Hitler, han hade själv svårt att förstå hur flera människor kunde hålla med.

 

Människorna i Tyskland följde Hitler för att de tänkte att han var deras ända hopp, de tillät sig själv att bli manipulerade, de ignorerade det dåliga och såg fram emot det bra. efter att Hitler tagit makten så tog han bort demokratin i Tyskland. Frankrike och Storbritannien blev oroliga över att Tyskland ville ta över mer mark, vilket de gjorde när de invaderade Polen 1939. Detta ledde till att andra världskriget bröt ut.

 

Victor bestämde sig då för att gå på jakt efter Hitler, eftersom att han vill ändra Tysklands ”öde”. Han lämnar Northeim efter att ha bott där i 20 år, han säger att han ändå inte hade något att leva för, och att hans bästa tider redan har hänt. Han får sedan reda på att Hitler är död, och fortsätter gå med förväntningar över att tiden ska bli bättre. Tyvärr så får han sedan reda på att Hitler fortfarande lever. Då bestämmer han sig för att fortsätta leva ända tills Hitler dör.

 

Hitler tar sitt eget liv när han inser att de allierade kommer ta sig in genom deras försvar och Tyskland ger upp under den 29 april 1945, de allierade fortsätter mot Japan och använder till slut atombomberna mot Hiroshima och Nagaski, vilket får Japan att ge upp den 15 augusti 1945.

 

15 maj 1945 så får Victor reda på att Hitler har tagit sitt eget liv, det är också Victors födelsedag. Det är då han inser att han aldrig blev känd. Han undrar ifall han stod emot ödet eller om det aldrig var hans öde att bli känd. Dagen efter så tar han sina papper och lämnar de i ett hus och skjuter sig själv med ett automatvapen, för att stå emot ödet, för att hans öde var att leva, inte att dö.

Read Full Post »

Vem var Clara Hoffman?

Min mor och hennes liv

Min mor, Clara Hoffman, föddes år 1905 i byn Northeim. Hon var dottern till storbonden Claus och hans fru Helga.
Hon hade en bra uppväxt i en skyddad miljö i det stora fina huset nära torget i Northeim. Familjen behövde aldrig oroa sig för mat eller något sådant. Hon lärde sig att vara självständig och att fatta egna beslut, vilket jag tror hjälpte henne mycket. Jag fick alltid höra av min morfar att min mor var en bestämd dam redan som liten. Hon fick alltid sin vilja fram.

När min mor träffade min far Günther i början av år 1926 utanför en bar i campusområdet i Berlin. Hon var där och studerade litteratur och konst.
De gifte sig 1928 och flyttade till München där far hade fått ett jobb på BMW:s fabrik. Han var motoringenjör.
Mor målade och sålde många av sina tavlor när de bodde där.

Under åren som mor utbildade sig hade hennes mormor och morfar flyttat till min mormor och morfar då de inte kunde betala hyran längre.
Gammelmorfar hjälpte morfar med hans affärer och ett utmärkt partnerskap bildades. Men 1929 dog gammelmorfar och året därpå hans fru, gammelmormor. Morfar bröt ihop och mor och far flyttade till Northeim för att hjälpa. När jag föddes 1931 blev det som om en dimmig slöja slets bort från hans sinne.
Han blev gladare och började jobba igen. Allt har mor berättat för mig när jag var 15.

Två år efter att jag fötts kom Adolf Hitler till makten. Mor berättade att hon hört honom tala några gånger.
En gång när hon var 14 år hade hon varit med sin pappa i München och hört på Hitler. Hon berättade att det var fascinerande att höra honom. Han var så intensiv och kraftfull i sitt sätt att tala så man lätt rycktes med utan att egentligen tänka så mycket på vad han sa. Hon mindes ändå att hon förstod hans avskyvärda planer, bland annat att utrota judar. Han sa det var deras fel att ekonomin var så dålig

Några av mina släktingar skickades till koncentrationsläger och resten flydde utomlands. Mor och far flydde dock inte. Far var fascinerad av nazister och av SA ledaren Ernst Röhm så han vägrade flytta och mor kunde inte göra annat än att lyda. Far gick med i SA, fick en brun uniform och stoltserade runt i staden hela dagarna enligt mor. Hon började bli orolig över hur han betedde sig. Skulle han också bli en judehatare?

När jag var fyra år slängde morfar ut min far efter att han misshandlat min mor. Han var inte längre den man hon älskade, utan en judehatande, ilsk man. Hon hade en teori: Han var beroende av att få vara tillsammans med andra som tycket som honom och på den tiden var det de som hade samma åsikter som var ”de andra”.
Hon märkte att andra i byn också hade blivit sådana.
Det var bland annat så folket påverkades av tiden. Misstänksamma mot varandra, rädda för vad som kunde berättas till Gestapo eller andra skräckorganisationer.
Det gällde att ha rätt åsikter, rätt släkt, rätt kontakter och rätt ursprung.
Tiden fick ju också folk att göra sådant som de aldrig skulle göra normalt. Det som förr var moraliskt fel kunde plötsligt bli rätt.

Far gick in i armen och hamnade så småningom på Östfronten och kriget mot Sovjet. Enligt vad mor hört ryktesvägen dog han i slaget om Stalingard, en bland de andra 750 000 stupade tyskarna. Efter det vände kriget i öster.
Mor brydde egentligen sig inte om hans öde så detta fick jag först höra i vuxen ålder. Jag har försökt hitta uppgifter om honom i krigsarkiven men inte lyckats hitta något.

Efter kriget då jag var 14 år så hade mor och jag det som andra mycket knapert och svårt med att få tag på mat och arbete.
Northeim var ändå rätt förskonat från krigets härjningar. Staden var ju inte sönderbombad som t.ex. Ruhr området eller Berlin. Vatten och avlopp fungerade rätt bra och el fanns till och från. Men det var ont om råvaror som inte producerades i stadens närhet.
Min skolgång hade ju varit fylld av luckor så jag försökta komma igång med att ta igen det som fattades så snart som olika skolor kom igång. Jag hade en dröm om att bli ingenjör vilket så småningom lyckades när jag tog min examen vid Tekniska högskolan i München och fick jobb på BMW. Ibland går livet i cirklar!

Min mor öppnade efter ett par år ett Café och restaurant i Northeim.
Restaurangen fick namnet ”Mutter Clara”.
Restaurangen gick bra ända till hon gick i pension 1972. Hon höll hela tiden på att måla på sin fritid och älskade att passa sina barnbarn, min dotter Clara och min son Heinz.

Mor brukade ofta prata med mig om Hitler och kriget. Hon brukade bland annat säga att även om Hitler stoppats, så skulle det snart ha blommat upp en annan galenpanna någonstans. Någon som kunde ge tillbaka livet till dem som förlorat det i ett kaotiskt land.
Hon berättade om den stora arbetslösheten som var under 30 talet och inflationen som gjorde pengar värdelösa, hon mindes att frimärken kunde kosta miljoner och mat ännu mer. Man knäade också under de jättetuffa fredsvillkoren som Tyskland fick acceptera i Versailles
Man skulle bland annat betala en skuld på 270 miljarder guldmark som nästan var lika mycket som 100 000 ton guld.
Dessutom förlorade man landområden där det fanns mycket tyskbefolkning till Polen och Tjeckoslovakien. Släkter delades mellan länder och det fanns allmänt en känsla av att Tyskland blev ”förnedrat” efter kriget.

Det var därför Hitler kom till makten enligt mor, för att det tyska folket var desperata och lätt kunde manipuleras av någon med ”bra” argument, som Hitler hade enligt dem som lyssnade. Men samtidigt, om folket inte haft någon som de kunde tro på, skulle det nog ha gått ännu värre.
Jag tror hon hade rätt i detta.

När Hitler kom till makten hände många positiva saker först. Det började byggas många vägar och annat berättade mor.
Folk fick jobb och ekonomin blev bättre. Det gjorde honom ännu mer populär. Men när han började kräva mer och mer landområden tillbaka så blev tillslut kriget oundvikligt speciellt efter att han bröt det avtal som han skrev med Englands premiärminister Chamberlain som stolt hade kommit hem och sagt ”Peace in our time”. England hade ju också lovat Polen att försvara dem om de hamnade i krig.

Att kriget slutade som det gjorde var ju inte konstigt, speciellt inte efter det att USA gick med i kriget efter Japans anfall på flottbasen vid Pearl Habor på Hawaii. Att föra krig på flera fronter mot länder som USA, Sovjet, England och flera andra västländer kan bara sluta på ett sätt.
Krigets följder med delningen av Tyskland och Berlin som ju blev en järnridå mot öst och början på kalla kriget kunde väl ingen föreställa sig. En del av förklaring kanske låg i att krigstidens misstänksamhet mot varandra efter alla olika allianser som hade slutits och brutits fanns kvar.

Min mor dog 1981 av en hjärnblödning. Hon kände på sig att hennes tid här var på väg mot sitt slut och ville gärna få mig, och om världen, att förstå att hennes folk bara försökt överleva.

När jag nu själv närmar mig 80 år så tänker jag ofta på min mor och den tid som var hennes .
Två världskrig var hon med om och trots detta skedde en enorm utveckling på alla områden i samhället. Från häst och vagn till rymdfärder, från radio till tv och datorer, tråkigt att hon inte fick uppleva det återförenade Tyskland.
Samtidigt gnager en oro om att historien skall upprepa sig för mina barn och barnbarn. Nu lever vi åter i en tid med ekonomisk kris och stor arbetslöshet och länder som nästan går i konkurs samtidigt som många har tjänar mycket pengar på bonusar och konstiga avtal.
Då finns det alltid en risk för att en stark man kliver fram på olika ställen i världen för att ordna allt.
Men kommer styrkan vara av den rätta sorten?

Carl Hoffman son till Clara Hoffman
München den 25 mars 2009

Read Full Post »

Vem var Georg Lehmann?

Georg Lehmann avled den 18 mars 1965 av brustet hjärta. Trots att han hade gått levande genom två krig, vilket i sig är en enorm bedrift, så var det när han såg att hans älskade fru hade gift om sig och att hans dotter inte visste vem han som han gav upp livsgnistan. Trots räddningsförsök så var det som om den ärrade kroppen inte längre ville leva, den gav upp. På sin dödsbädd bad han sin sjuksköterska att skriva ner hans tankar om kriget. Hon var den enda som var med honom. Han inte hade några vänner som delade denna stund med honom. Han berättade för henne att skott skadorna på kroppen var självvållade för att slippa gå i krig för något han inte stod för. Han var en av de få som inte stödde Hitler och nazismen. Han berättar att det tyska folket inte i är så onda som resten av världen tror. Det var depressionen efter första världskriget och det faktum att de hade förlorat som gjorde att det inte ville tro att de själva som hade orsakat detta. De förstod inte hur det kunde gå så fel, alla hade ju sagt att det skulle bli en lätt vinst som var över på några veckor.

Enligt George så var det när Hitler kom och sa att det inte var deras fel, att de var den bästa rasen som borde styra världen, som många såg upp till honom. Folk ville tro att all olycka i deras liv var på grund av någon annan så starkt att när Hitler sa att det inte var deras fel blev så blev han sedd som en hjälte. Hitler lovade välstånd och revansch på världen, han berättade att det var judarna som hade huggit tyskarna i ryggen under första världskriget och att det var de som höll tyskarna tillbaka, för att få tillbaka den tidigare levnadsstandarden så behövde judarna försvinna. Människorna i Tyskland såg inte det som ett problem, det var ju inte mer än rätt, det var ju judarna som hade fått tyskarna att lida och bli fattiga som kyrkråttor. Hitler var ett ont geni men fortfarande ett geni, han manipulerade och placerade tankar i människornas huvuden och berättade precis vad det desperata landet ville höra, detta gjorde att fler och fler anslöt sig och tillslut var han hela Tysklands ledare.

Nazismen fick människor att känna sig viktiga och lite bättre än andra. De kände blev väldigt organiserade vilket bara stärkte känslan av oövervinnlighet, landets ekonomi blev bättre och folket märkte stor skillnad. Detta gjorde att fler och fler trodde på allt Hitler sa, de hade ingen anledning att inte göra det. Han hade dragit upp landet ur en svacka och blev sedd som en gud. Hitler fick folk att känna sig som en del av något stort, som en väloljad maskin där alla delar behövs. Alla grymheter mot judarna sågs som något som behövdes göra och man tänkte inte så mycket mer på det, självklart gjorde vissa det, men de flesta var tysta, för att gå emot ett land som var så strikt likriktat bara skulle leda till ens egen död. Hitler lyckades på ett genialt sett få tyskarna att pressa sig själva till att lyda honom, ingen ville ses som svag eller ifrågasättande.

Som tur var så förlorade tyskarna kriget. Kriget förlorades av den enkla andledning att Hitler-tyskland tog mer än vad landet kunde svälja, för alla såg Tyskland som oövervinnligt. Ett stort misstag var att försöka erövra Ryssland, ett land som verkligen inte vill bli erövrat är extremt svårt att erövra, särskilt ett sånt gigantiskt land som Ryssland. Planeringen var dålig och tidpunkten illa vald. De borde ha försökt slå ut ett land i taget, mer än vad han gjorde. Men den största missen var låta Japan dra in USA. Sekunden de förklarade krig mot Tyskland så var kriget i princip förlorat. Högmod går före fall. Georg hoppas att Tyskland har lärt sig sin läxa för andra gången och inte försöker igen. För Georg var lika glad över att nazismen förlorade som resten av världen. Här somnar Georg in för sista gången med sin sista önskning, om att inte bli sedd som en före detta nazist, på läpparna.

Read Full Post »

Vem var Jetty Gotthelff?

Minnesruna Jetty Gotthelff

Efter första världskriget och Tysklands stora förlust var irritationen stor hos det tyska folket, människor var besvikna och ledsna för vad som hänt deras land. Tyskland hade ju fått ta på sig hela skulden för första världskriget. Landet var nu fattigt på grund av det höga krigsskadeståndet som nu skulle betalas till bland annat Frankrike, detta ledde till att den tyska marken förlorade sitt värde, inflationen blev enorm.

Då började en grupp i Tyskland med samma åsikt att träffas och de sa att judarna var källan till allt ont i världen. Adolf Hitler blev deras ledare och de bildade ett parti – NSDAP. För att folk skulle rösta på deras parti riktade de in sig på att få med så många som möjligt genom att berätta för landet vad som skulle ske om Hitler skulle bli deras ledare. Folket i Tyskland var i depression och med andra ord hade de ingen stans att gå, ingen visste vad de skulle ta till sig efter första världskriget. Folket behövde en ledare! Adolf berättade hur de skulle ta tag i landets ekonomi och berättade att han skulle få landet att bli en stormakt igen. Hitler lovade människorna arbete, uttalandena var gränslöst positiva och folket rycktes med.

I denna tid levde Jetty Gotthelff, hon var fjorton år när första världskriget bröt ut. Hon levde i Northeim en liten stad i Tyskland med sin pappa eftersom hennes mamma dött i barnsäng och hon var judinna. I staden Northeim var allt så trevligt och litet, folk visste vilka som befann sig i staden och rykten spreds snabbt. Jetty och hennes pappa bodde en bit utanför själva staden i en stor villa. Hon levde för det mesta ensam eftersom hennes far jobbade otroligt mycket, han var journalist och när Jetty var 17 år jobbade han på en tidning i Berlin och hon fick bo ensam i Northeim.

Under dessa år Jetty levde hände mycket i världen och i det tyska samhället. Medans Jetty satt hemma och läste och skrev som var det bästa hon visste gick ungdomar i hennes ålder med i Hitlerjugend som var en grupp ungdomar som trodde på Hitler och de pratade mycket om den ariska rasen som ansågs vara bäst. Hitler tyckte inte att raserna skulle blandas eftersom de skulle leda till en svagare människa. Hennes far tyckte då att det var lugnast om Jetty stannade hemma på dagarna och hon gjorde som han sa. Hon fick aldrig chansen att leva ett liv med vänner och umgänge, hon tog hand om sig själv och hon drömde om att förändra världen. 1928 dör en vän till Jettys pappa och hans son Julius kommer och bor med henne i Northeim, hon var då 26 år gammal.
Ett år senare 1929 läser de om den stora krashen i USA och Tyskland som fått hjälp av Amerika med pengar får också väldigt dålig ekonomi. Deichmans betongindustri där Julius arbetade gick i konkurs och många sparkades från jobbet, många företag hade det likadant och arbetslösheten steg. I mars 1933 kom det första koncentrationslägret och Jetty levde som en gömd jude i sitt hus med Julius. Samma år gifter sig Jetty och Julius, Jetty byter namn till Lise Schmidt och är inte längre jude. Jetty beskriver det tyska samhället hemskt i sin dagbok men berättar också att bland all kaos kan man vara riktigt förälskad.

I september 1939 bryter andra världskriget ut och Tyskland tillsammans med Sovjetunionen marscherar mot Polen. Det tog bara två veckor så hade Hitler och Stalin delat på landet. Adolf Hitler hade blivit en stark ledare och han hade många medlemmar i sitt parti. För ett tag hade Hitler lyckats sänka arbetslösheten och skapat en bättre ekonomi i landet och tysklands folk följde sin führee! Tyskland bröt mot många av löftena i Versaillesfreden och nu hade fransmännen och britterna fått nog och de förklarade krig. Kriget varade i närmare sex år och ca 60 miljoner människor dog. En av dom var Jetty. Under en lång tid höll hon och julius sig borta från nazisterna, bara Julius gick ut för att handla och hon var för det mesta inomhus och läste. En vinterdag i december 1940 satt Jetty ute på verandan med filtar omkring sig, det spelade ingen roll vilken årstid det var hon satt gärna ute, och nu tittade hon ut över vinterlandskapet. Ett par människor närmade sig deras hus och hon såg att det var två män i uniform. Nu blev Jetty jätterädd och tråkigt nog den dagen var Julius inte hemma. Fort sprang hon in i huset, slängde ut sin skrivna bok och dagbok från fönstret och dom landade i soptunnan.

Hon hörde knackningar på dörren och gick och öppnade, framför henne stod nu två män med svarta skjortor och en röd binda med hakkors runt högra armen. Får vi se dina identitetshandlingar. Jetty försökte vara lugn men det syntes nog att hon var livrädd. Jag hämtar dom svarade hon, i samma ögonblick kände hon att benen inte bar henne längre och blodet försvann från huvudet. Då hon vaknade stod de två männen och lutade sig fram över henne. Du är judinna, eller hur, det ser man ju på dig ditt kräk? Innan Jetty visste ordet av svarade hon svagt. Så många gånger som hade tänkt över den här situationen och så klarade hon inte av att ljuga.

Du ska följa med oss sa en av männen, de tog tag i henne men helt plötsligt fick hon tillbaka krafterna och gjorde motstånd. Hon försökte ta sig loss, sparkade och slog vilt om kring sig. En av männen slog till henne över ansiktet, Jetty tappade balansen och föll handlöst och slog huvudet i stengolvet. Hon dog omedelbart.

Varför tar ett krig slut? I 6 år hade Tyskland kämpat mot flera länder för att vinna. Soldater hade förlorat sina liv och ammunitionen tog slut, de allierade hade byggt upp sina arméer och blivit starkare än Tysklands. Upptäckten av massgravar och koncentrationsläger var svårt för tyskarna att försvara, många fångar befriades och kunde berätta om tiden och hur de blivit behandlade av nazisterna i lägren. Hitler och hans närmaste förstod till slut att det inte fanns någon chans kvar. Amerika och England rörde sig in mot landet och Ryssland var redo österifrån mot Berlin. Hitler och hans käresta Eva Brown gick mot sitt rum i Bunkern och därifrån hördes två skott. Det fanns det ingen ledare längre och ingen människa i Tyskland orkade fortsätta.

Read Full Post »

Older Posts »