Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Weimarrepubliken, del 1’ Category

13 November 1923

 

Efter den misslyckade statskuppen i München kan allt hända. Tidningarna var som fullproppade med nyheter om hur NSDAP hade försökt ta över vårat land. Det var en man vid namn Adolf Hitler som hade lett detta försök till statskupp. Men jag fick nyss höra att Adolf Hitler har blivit arresterad. Jag hoppas att han får långt straff för sitt hemska beteende. Hur skulle framtiden annars se ut om ett gäng nazister ledde vårat land?

 

22 November 1923

 

Började dagen med en härlig kopp svartvinbärste och dagens tidning i högsta hugg. Läste att den där Adolf Hitler skulle sättas i fängelse. Så det var en bra start på min dag. Efter frukost gick jag ner på stan där folk jublade och de flesta var på mycket bra humör. Skulle kunna gissa att det har att göra med att NSDAP’s ledare blivit straffad. Jag gick förbi det lilla konditoriet på torget, och där inne stod Katia så vacker som hon är. Hon hade en brödlimpa i sin hand och skulle säkert ha främmande som hon skulle bjuda på limpa.

 

8 December 1923

 

Var med Katia igår. Vi satt hemma hos henne pratade och hon bjöd på goda limpor! Jag tror minsann att känslorna börjar växa för henne. Och en flicka i mitt liv skulle inte sitta helt fel. Jag får se vad jag ska göra. Kanske ska jag springa förbi med världens finaste blomma till världens finaste flicka? Hur som helst, idag var det en mindre demonstration på torget. Det var några från NSDAP som vill ha sin ledare släppt. Polisen var där och de lugnade ner sig efter ett tag.

Annonser

Read Full Post »

13 november 1923

 

Vad håller på att hända med vårat land? Jag var på torget idag och skulle handla lite mat inför veckan när jag plötsligt stötte på en ungdomsgrupp som kom med stora flaggor som representerade NSDAP.

Efter den misslyckade statskuppen i München så greps en man vid namnet Adolf Hitler, han som lett detta försök till stadskuppen. Jag hoppas såklart att han inte kommer att få styra vårat land. Det skulle bli konstigt om landet styrs av ett gäng nazister.

 

18 november 1923

 

Imorse vaknade jag av att grannarnas nya bebis skrek. Jag kände redan då att det skulle bli en dålig dag. Men jag bestämde mig ändå för att gå ut för att gå och köpa en ny brödlimpa på konditoriet. Jag kom dit och folk var som tokiga. Den senaste nyheten om att Adolf Hitler hade spridit sig snabbt över hela stan. Jag har aldrig sett folket i staden som de var nu.

Jag orkade inte mer, jag gick hem så fort jag köpt min limpa och satte mig i soffan. Ingen var hemma. Jag satt där och läste tidningen, när jag var kvar med det lämnade jag allt som hade något med NSDAP att göra, i alla fall nu för tillfället. På kvällen kom min mor och min yngre bror hem. Vi åt en utsökt middag, sen umgicks vi och glömde alla problem.

 

7 december 1923

 

Idag så kom min käre kompis Theodor hem till mig. Det var ett tag sen vi sågs så det var trevligt att träffa honom igen. Vi hade väldigt mycket att prata om. Känslorna började växa för oss båda, och jag hoppas att han snart kommer att ta steget och fråga mig.

Read Full Post »

20:e december 1920

 

Det är en kall vinter dag i året 1920 i Tyskland. Istället för att fira en

trevlig jul med familjen så har invånarna i Tyskland blivit oroade om framtiden

och massor av demonstrationer pågår för att kunna stabilisera landet, med

dennes ekonomi, fattigdom och arbetslöshet som har ökat snabbt.

För mig är det här uselt och det har påverkat mitt arbete i smideriet, Vad ska jag göra? Kanske flytta till storstaden München och påbörja ett nytt liv med  familjen och använda mina sparpengar till ett nytt verksamhet.

 

Tyskland är i oro och ekonomin är dålig, massor av saker roterar runt i huvudet. Men jag avvaktar och får se hur det blir inom kort, så jag kan bestämma med familjen.

 

31:a augusti 1923

 

Efter att Tyskland förlorat kriget, så har arbetslösheten ökat och ekonomin i Tyskland har sjunkit. 132 miljonermark var den summan som Tyskland skulle betala för krigsskadeståndet i första världskriget. Ekonomin hade sjunkit kraftigt och för mig var det katastrofal, eftersom att staten har tryckt ut massor med sedlar för att stabilisera ekonomin i landet och när man då trycker ut mycket pengar får befolkningen överflöd med pengar. Varför är det dåligt för mig? Jo när jag smider olika varor och folket ska köpa de måste de komma med en kärra fylld med pengar för att handla en viss vara. Då har jag massvis med pengar som inte är värda något.

Vad ska jag göra med dem? Snart hoppas jag att en revolution sker så att ekonomin förbättras och att sorgen i vissa familjer blir bra igen.

Just nu hoppas jag bara att allt blir bra igen.

Read Full Post »

3 september 1920

 

Vad är det egentligen som hänt med mitt älskade land Tyskland? Jag trodde att efter kriget så skulle allt bli bra, efter fyra år av hemskheter så skulle vi få lite frid och fröjd. Men då, ja då ska nästa katastrof komma. Ska det inte räcka med att vi i Tyskland får alla skuld? Versaillesfreden är fel! Alla var lika delaktiga. Bara för att Tyskland var det land som kämpade hårdast så betyder inte det att alla andra länder INTE ville ha mer mark och makt! Jag är så irriterad.

 

12 April 1921

 

Pappa oroar sig. Han oroar sig att han inte ska få lika mycket pengar av sina patienter som han är van att få. Journalisten Betty Katz hade tydligen pratat med en utav pappas sjuksköterskor och hon hade meddelat att den slutliga summan för krigsskadorna löd på 132 miljarder guldmark. En pengakris, eller en inflation hette det, kommer att inträffa vet inte så mycket om det men man får väl vänta och se.

 

30 juni 1921

 

Den senaste månaden har varit väldigt händelserik, faktisk ganska underhållande. Hela landet är i en stor kris. Pengarna räcker inte till någonstans. I skolan märks det till och med, igår hade vi ingen historia bara för att skolan inte har råd med lärare. Inflationen som jag talade om i april månad har kommit. Kvinnorna går runt med skottkärror av pengar på gatorna bara för att handla bröd och lite mjölk.

 

Pappa tolererar inte att skolan blivit så usel, jag måste byta skola ty pappa vill att jag ska ha en mycket bra och väl strukturerad skolgång. Om en vecka byter jag. Skolan ligger bara tre kvarter bort, inte långt alls. Pappa har ju råd med det för även om pengarna tappat värdet så får han även mycket bra betalt. Han behövde inte vara orolig. Det var en utav pappas kollegor som sa en mycket bra sak till mig igår när jag var uppe på kliniken och hälsade på: Man ska inte oroa sig i onödan. Det är som att betala av ett lån man inte tagit.

 

20 oktober 1923

 

Nu kan jag skratta och gråta mig rödögd av lyckotårar, jag har äntligen slutat skolan, eller i alla fall grunden. Nu har jag gått i 6 månader på ett mycket fint och väldigt bra internat. Det ligger inte långt från Northeim. Jag trivs mycket bra.

 

Men just nu sitter jag hemma i Northeim på min kammare med min skrivbok. Det är helg och jag åker gärna hem på helgerna, då jag inte behöver gå i skolan som jag behövde när jag var yngre.

 

Min kusin som bor i Ruhr ringde igår kväll och sa att hon måste komma och bo hos oss. En stor armé från Frankrike har tydligen ockuperat hela Ruhr och hon är livrädd. Självklart ska hon få bo hos oss. Min äldsta bror har ju flyttat så vi har ett rum ledigt. Han har flyttat till farmors gamla lägenhet. Farmor som gick bort i början av detta år.

 

2 November 1923

 

Igår var en fruktansvärd dag. Min bror som är trött på att kommunisterna stjäl alla jobb har gått med i någon annan organisation, nazisterna kallar de sig. Han kom hem för någon vecka sen och berättade att det var så bra där. Hans ledare kommer inte riktigt ihåg hans namn, Adolf H.. hm Hitler var det ja, juste.

 

Hitler i alla fall var en mycket bra ledare och talare, han kommer att förändra världen en dag sa min bror. Men igår så var det ett stort slagsmål utanför järnhandeln. Nazisterna skrek svordomar till kommunisterna, om att de har tagit alla jobb och att de förstör Tyskland. Till slut började de kasta stenar mot varandra och min bror blev träffad i huvudet. Han ligger nu i koma på i Berlin på det bästa sjukhuset, pappa har åkt dit för att undersöka honom. Jag gråter hela tiden, han får inte dö!

 

Ju mer och mer jag tänker på det här med nazisterna så låter det bara bättre och bättre. De har ju faktiskt rätt. Händer det något med min bror nu också då är det klippt. Då finns det inget stopp, och hela min familj tänker såhär, dör min bror då är vi med på nazisterna sida. Ska kommunisterna ha dödat min bror vet jag inte vad jag gör. Jag vill inte tänka sådana hemska tankar. Det är bäst att jag går och lägger mig.

 

Ska bara gråta klart.

Read Full Post »

23:e november 1919

 

Det har gått ett år efter kriget och synen i Tyskland blir bara mörkare och mörkare. Folket har inte jobb och blir fattiga. Gatorna är fyllda med människor som är upprörda. Jag har funderat länge på att sälja mitt bageri och bara lämna Tyskland för alltid. Ekonomin har rasat och det verkar som om man inte längre kan tjäna pengar i det här landet. Men om jag skulle åka så skulle det ha varit en stor risk Till vilket land skulle jag finna frihet? Vart är en jude välkommen? Jag har hört om den amerikanska drömmen, om att man har frihet där. Men jag är inte ännu helt övertygad.

 

Jag stannar ett tag till i Tyskland. Jag tror det kommer att bli bättre. 

 

15 juni 1923

 

Varifrån har allt detta hat kommit från? Varför så mycket emot judarna? Bageriet har sjunkit och tjänar inte lika bra längre. Det verkar som om ingen vill ha bröd bakat av en jude. Detta gör mig arg och samtidigt ledsen. Jag kanske nu borde fundera mer på den amerikanska drömmen, hör bara mer om den varje dag. Men tvekar fortfarande.

 

Det börjar bli svårare i Tyskland för oss. De sa nu att det var vårt fel att allt detta händer. Vi fick höra om en man som sa att det var judarna som hade knivhuggit Tyskland. Jag visste inte mycket om honom tills jag tog reda på mer. Det fick mig att tänka och fundera om det kanske var så att det var vårt fel. Kanske hade mannen rätt! Det har fått mig att öppna mina ögon.

 

Denna Hitler är en man som vi behöver som ledare. Jag ska se till att alla ska få höra om honom. Han ska bli vår führer!

Read Full Post »

Februari 1919

 

Jag var ute och gick på stan, snön hade börjat smälta så jag fick hela tiden försöka undvika så mycket slask som möjligt. Jag var som vanligt på väg till bageriet för att köpa en bit bröd till frukost.

 

Män och kvinnor stressar till sina jobb på morgonen. De lyckliga barn som hade råd med skolan höll hand med sina föräldrar. Den här staden är inte så olik den hemma i Österrike, även om de ligger långt från varandra. Den största skillnaden är givetvis den hemska Hilda som varje morgon sitter på samma parkbänk, med samma kläder, dricker ur samma spritflaska och alltid berättar samma fasansfulla historia om kriget som alltid slutar med död, död och åter död. Det är nog inte bara spriten som förstört den tanten, skulle jag tro.

 

Min anledning till varför jag skriver om den här dagen är ju såklart inte för att den var likadan som alla andra. Saken var den att efter min frukost när jag gick hem för att öppna skomakeriet så möttes jag av något beundransvärt. Självaste Hindenburg stod och väntade på mig. Han hade ett fåtal soldater med sig och han förklarade att de behövde få sina skor lagade. Givetvis så satte jag genast igång med arbetet. Jag struntade i allt annat för jag kände att det här var något extremt viktigt.

 

Normalt så brukar det ta ganska lång tid för mig att bli klar med ett par skor men eftersom det var finbesök så gjorde jag jobbet mycket fort och jag använde också mitt finaste läder.

 

Jag blev berömd för mitt arbete och trots att jag inte ville acceptera en betalning så blev jag rikligt belönad.

 

April 1921

 

Allt går bara utför nu, alla intjänade pengar efter flera års hårt arbete är helt meningslösa. Om jag så skulle samla in alla pengar som jag tjänat på de fem senaste åren så skulle jag ändå inte ha råd med min dagliga frukost på bageriet.

 

Alla priser går upp. Min simplaste och enklaste stövelreparation kostar nu runt 30 miljoner mark. Det är på tok för mycket men det är ett måste för mig om jag ska klara av den här ekonomiska krisen. Affärerna går bara sämre för det finns ingen som orkar komma hit ut till mitt ruckel och bära med sig ett helt lass med pengar. Åh, det här tar kål på mig. Jag kommer inte att klara det här mycket längre till. Det är något fel med det här landet. Någonting har hänt och jag är säker på att judarna och deras Weimarrepublik har något med det här att göra.

Read Full Post »

22:e november 1923

 

Jag vaknar 06:00 som vanligt för att hinna till jobbet, klär på mig och går ut ifrån stugan. Exakt när jag går ut ifrån stugan så kommer två personer mot mig och sa att jag skulle gå med i SA och båda var beväpnade. En ilska som skulle egentligen aldrig hända spred sig omkring mig och jag skulle döda mig själv om jag kunde acceptera det. Jag sade till de att de skulle vända sig och sticka här ifrån medan de hade chansen. De stod bara där och skrattade och ilskan spred sig ofattbart inom mig och jag sprang hårt allt vad jag kunde mot mannen som var vänster om mig och knuffade ner honom. Den andre skulle exakt ta fram sitt vapen men jag precis ta den liggande mannens betong och slå honom på låret så att han föll till marken. Till slut var båda nere på marken och jag sa till dem att ni sumpade chansen som ni blev erbjudna på av mig.

 

Jag tror att båda kommer att hamna på sjukhus, dårar, skulle de vilja ha mig i SA? Har inte jag gjort tillräckligt för Tyskland? Jag har offrat mitt liv för Tyskland men ända så är de inte tacksamma för det jag presterat.

 

23:e november 1923

 

Nästa dag stannade jag kvar i stugan för det som skedde igår. Klockan var 7 på morgonen och helt plötsligt hör jag fotsteg. Vad då? tänkte jag men plötsligt så kommer det flera personer som bryter upp dörren och skjuter mot dem som bor i stugan. Jag tar fram min pistol och skjuter en man i benet. Flera män kom in i stugan och jag var den ende som flydde ifrån dom, jag hoppade ut från fönstret och sprang mot skogen. Helt plötsligt hör jag ett skott från ingenstans och plötsligt blir allt suddigt och jag faller på marken. De lämnade mig kvar i skogen och det tog 10 timmar innan någon hittade mig och tog mig till sjukhuset.

 

29:e november 1923

 

Jag har legat på sjukhuset i snar sju och en halv dag och kommer att hämnas, men för det måste jag först vila och sova.

 

1924

 

13 juli

 

Jag skulle ta frisk luft och tänkte om jag skulle köpa limpa, soppa och en slags medicin till mig som ja ville ha. På vägen till mataffären träffade jag en gammal vän, Berthold. Jag pratade om hur jag blev skjuten och han blev helt förskräckt. Jag berättade också att jag var med i det stora kriget.

 

29 november

 

För ett år sedan anlände jag till sjukhuset, som jag fortfarande kommer att stanna i två veckor. De har matat mig, jag har försökt att gå som vanligt, men det gör jävligt ont. Om två veckor får jag äntligen gå ifrån sjukhuset, för att då är jag frisk enligt min sköterska.

 

6 december

 

Nu kan jag gå som en vanlig människa och ska gå köpa bröd och soppa. Jag skulle aldrig återvända till stugan, ALDRIG! Vem vill ta risken? Jag sover hellre ute än att bli mördad i min stuga.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »